Så vackert det kan vara...

Ja då var denna dagen över. En väldigt vacker begravning. Prästen var faktiskt brorson till K. Det gav en väldigt personlig ceremoni. Efteråt samlas man för att minnas och det är alltid fint. Tack för att jag fick lära känna dig K. Många tårar i kyrkan jag försöker hålla mig men vid psalm 304 "Lär mig, du skog, att vissna glad" så brast det. Varför ska man alltid försöka hålla tillbaka? Andakten man känner är för helig på nåt sätt, eller?? Är det bara jag som känner så?

Vila i frid K


Dilemmat löste sig med en ny polo till kläder jag redan hade...

Kommentarer

Vem är du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Vart finns du?

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0